James Ellroy tar nya vägar

Det var antagligen nödvändigt. Tanken på en tredje bok i Underworld USA-trilogin med samma språk, samma karaktärer, samma namndroppande av sextiotalskändisar och samma transkriptioner av telefonsamtal med J Edgar Hoover kändes underbar i teorin, under de långa år vi fick vänta.

De första 200 sidorna av Blood’s a Rover kändes å andra sidan mest som en upprepning. Been there, done that. Men sen…

   James Ellroy – Blood’s a Rover

   Random House 2009

James Ellroys stilbrott får den mycket inarbetade struktur hans roman vilar på att krackelera, den verklighet han byggt upp i de två föregående böckerna trasas upp i kanterna och genom små revor skymtas andra dimensioner.

Nytt för Ellroy är också karaktärer som inte känns en- eller möjligtvis tvådimensionella. Placeringen av antihjälten Crutch, den sexuellt hämmade tjuvtittaren som blivit privatdetektiv, i historiens mitt är ett befriande steg bort från alla dessa stenhårda cyniska män vars själsliga komplexitet främst markeras genom att de gör fläckvisa undantag i sin cynism eller eventuellt tafatt försöker gottgöra ett eller annat massmord.

Naturligtvis korrumperas Crutch minst lika mycket som alla andra manliga karaktärer i en Ellroyroman, men han är åtminstone en antihjälte man kan tro på, och inte bara ett råskinn med blodiga händer och ett pockande samvete.

Nytt för Ellroy är också kvinnornas mer aktiva roll. De två främsta får förvisso nästan ses som principer snarare än individer – den milda pacifisten och modern ställs mot den äventyrliga och totalcyniska revolutionären. Båda två har en aldrig sviktande tro på socialismen, som det blir alltmer uppenbart genom boken att även Ellroy delar.

Naturligtvis är hela Underworld USA ett vänsterprojekt, men där de tidigare böckerna framför allt beskrivit samarbetet mellan polis, maffia, kapitalister och högerextremister som lett till våldsamma ingripanden i amerikansk politik på sextiotalet, finns i Blood’s a Rover den andra sidan, socialisterna, med på ett helt annat vis. Det ger boken en helt annan ton av hopp, som inte bara yttrar sig i överraskande handlingar från maktens hantlangare utan även pekar på existensen av ett konsekvent motstånd.

På svenska kommer boken att heta Oroligt blod, och översätts något otippat av serietecknaren och triviakungen David Nessle!

Andra recensioner: Sydsvenskan, Skumrask, The Independent

Mer om , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s