Huvudet på spiken, Hedvall

Det vore synd att säga att Barbro Hedvall någonsin varit någon ideologisk ledstjärna för mig, men i dagens DN slår hon huvudet på spiken.

Det handlar om kulturproppen, och även om Göran Hägglunds bizarra utspel nyligen (man kommer väldigt osökt in på Göran Hägglund när man diskuterar förslagen i den nya kulturpropositionen). Barbro Hedvall skriver om proppen:

Här är alliansen offer för två villor: För det första att människor inte skulle kunna värdesätta kultur också om de inte själva tar del av allt eller gillar det. Det är att förminska väljarna till köksbordspygméer vars funderingar aldrig når utanför livspusslet och dokusåpan. Det är rent oförskämt.

Den andra villan är att Sverige skulle ha en generös kulturpolitik och att staten därmed måste plocka bort något för att kunna lägga till något. Ta inträde på museerna och lägg ned Rikskonserter så att vi kan få pengar att göra entreprenörer av kulturfolk och en ny övervaknings-, förlåt, utvärderingsmyndighet.

Varför inte i stället starta från den måttligt goda nivå som den förra regeringen hade uppnått och höja den? Nu har man i stället utrett och utrett, småsparat och odlat gamla, grumliga fördomar om kulturmänniskor som parasiter.

Och om Hägglund:

Kristdemokraternas Göran Hägglund förvånar med ett rent kulturfientligt budskap om vad ”vanligt folk” tänker och gör.

Det är verkligen huvudet på spiken. Klart konstnärslönen sticker i ögonen på ärlig skattebetalare när han konfronteras med den. Men lika självklart finns det en stor mängd människor utanför Göran Hägglunds och Alliansens tänkta gated community som inte har det minsta emot att subventionera museibesök eller teaterturnéer med skattepengar fast de inte själva tar del av förmånerna. Konst av olika slag måste vara tillgängligt för att människor ska ha en chans att upptäcka den, och det är inte alls säkert att det aktiva valet som innebär att söka upp och dessutom betala för en upplevelse är den bästa modellen.

Och alla som någonsin lärt känna en konstnär eller annan kulturutövare vet att rikedom knappast är det man främst förknippar med dem.

Mer om , , , , , ,

Annonser

Bevara konstnärslönen!

Det ser ut som en tanke att regeringsproppen om ny kulturpolitik kommer samtidigt som KD-ledaren Göran Hägglunds panikartade försök att vinna tillbaka lite väljare från SD genom att positionera sig mot en inbillad kulturelit, tydligen något mycket mer inflytelserik än eliten han själv tillhör, Sveriges regering.

Hägglund har fått spö både från höger och vänster, men det räddar naturligtvis inte konstnärernas inkomstgaranti som försvinner i och med att kulturproppen klubbas.

Livstidslön för konstnärer! Om det funnes något mer tacksamt för enfaldiga populister att attackera. Konstnärer ska ju lida, eller ingå någon sorts osund relation med en eller annan rik mecenat.

Svenska Dagbladet publicerar i dag hela listan på statligt avlönade kulturutövare. Det räcker att ögna igenom den för att inse att regeringen är idioter som drar in denna utgift på 17 miljoner per år (på sikt, ingen som får bidraget nu klipps av) samtidigt som de tycker sig ha råd att sänka skatterna med 10 miljarder nästa år.

För bland de lyckliga i det statliga kulturlotteriet hittar vi såväl Freddie Wadling som Stig Larsson (han utan ”e” som fortfarande lever och skriver böcker det går att läsa), Carl-Göran Ekerwald, Stefan Jarl och Bruno K Öijer.

Det räcker för mig. De uppräknade kunde gärna få dela på alla miljonerna, även om säkert flera andra i listan gjort sig förtjänta. För övrigt hade Lars Hillersberg också han inkomstgaranti medan han levde. God smak har uppenbarligen varit ledstjärnan vid premieringen.

Mer om , , , , , , , ,